Förhoppningsvis kan min berättelse få en del människor att inse vilken skada spel kan göra på ens liv och de andra runt omkring dig.
Så låt oss börja från början. Vid 27 började jag få anfall, någon gång senare insåg jag så småningom att jag hade dolt den depression som detta orsakade mig. Jag tyckte att hasardspel var en väldigt användbar distraktion, det här började bara som små fotbollsvad. En dag skickade Coral mig 100 satsningsgratissnurr och jag vann och tog ut 100 £. Jag fick det i huvudet "det här är lätt" STORT MISSTAG.
För att undertrycka depressionen använde jag alla mina besparingar för att spela på slots. När jag fick slut på pengar var det då jag först pratade med min fru om det. Hon var fantastisk och var väldigt stöttande, som hon var från dag ett av min epilepsi. Jag lyckades på något sätt gå i flera år utan att spela, jag kan verkligen inte minnas hur. Kan ha berott på att jag inte hade några pengar att spela med och stödet från mina nära och kära.
Epilepsi blev värre och värre, och jag hade en känsla av att jag var i en nedåtgående spiral. Jag erbjöds en hjärnoperation för att stoppa anfallen. Jag trodde verkligen att det här skulle bli en vändpunkt i mitt liv och hoppade på chansen. Den 19 maj 2019 kom och jag genomgick en hjärnoperation. I två år var det bra att jag inte fick ett anfall och livet kändes bra.
Sedan kom den där ödesdigra dagen när de började igen, mitt liv förändrades igen och den spiralen av depression började. Än en gång började jag spela och deras fru fick reda på det. Jag lovade henne att jag skulle sluta, vilket jag gjorde ett bra tag när jag använde GamStop, sedan fick jag plötsligt ett mycket svårt anfall, ett av de värsta jag hade innan operationen. Cykeln började om igen. Spelandet, att bli ertappad och lögnerna till hustrun att jag skulle sluta. Jag tog till och med lån för att spela, vilket jag fortfarande betalar av nu. Lånen uppgick till 7 000 pund. Jag kommer inte ihåg hur många gånger den här cykeln pågick men så småningom ledde det till att min fru föraktade mig och avtvingade mig.
Så när jag skriver det här nu bor jag ensam, träffar sällan mina barn och känner mig alltid ledsen över vad jag gav upp för den dopaminfixeringen.
Jag är en på och av spelare för tillfället. Jag hittar hela tiden olika GamStop-kasinon, jag spelar ett tag och ber dem sedan stänga mitt konto på grund av att jag har ett spelproblem. Så jag antar att jag sakta blir bättre eftersom jag får det modet att stänga mitt konto ganska snabbt efter att ha öppnat ett. När jag vet att jag inte har någonstans att spela försvinner tanken faktiskt.
Jag grät faktiskt när jag skrev allt ovan eftersom jag saknar mitt gamla liv innan epilepsi och spelande, men dessa saker kan inte ändras. Så jag måste nu koncentrera mig på det positiva, som att ha varit anfallsfri i över 3 år och förmågan att köra bil igen.
Hopefully my story might make some people realise the damage gambling can do to ones life and the others around you.
So lets start from the begining. At 27 I started having seizures, sometime down the line I eventually realised that I had been hiding the depression this was causing me. I found gambling to be somewhat of a really helpful distraction, this just started off as little football bets. One day Coral sent me 100 wager free spins and i won and cashed out £100. I got it in my head "this is easy" BIG MISTAKE.
To supress the depression I used all of my life savings to gamble on slots. When I ran out of funds, this is when I first talked to my wife about it. She was great and was very supportive, as she was from day one of my Epilepsy. I somehow managed to go for years without gambling, I really can't remember how. Might have been down to having no money to gamble with and the support of my loved ones.
Epilepsy was getting worse and worse, and I had that feeling like I was on a downward spiral. I was offered brain surgery to stop the seizures all together. I really thought this would be a turning point in my life and jumped at the chance. 19th May 2019 came round and I had the brain surgery. For two years it was great at I didn't have a seizure and life felt great.
Then that fatal day of when they started again came around, my life changed again and that spiral of despression began. Once again I started to gamble and they wife found out. I promised her I would stop, which I did for a good amout of time as I used GamStop, then all of a sudded a had a very bad seizure, one of the worst I had before the surgery. The cycle started over again. The gambling, getting caught and the lies to the wife that I would stop. I even took out loans to gamble, which I am still paying off now. The loans totaled up to £7k. I don't remeber how many times this cycle went on for but eventually it led to my wife dispising me and deforcing me.
So as i write this now, I live alone, rarely see my kids and always feel sad about what I gave up for that dopamine fix.
I am an on and off gambler at the moment. I keep finding different none GamStop casinos, I play for a bit then ask them to close my account due to me having a gambling problem. So I guess I am slowly getting better as I get that courage to close my account pretty quick after opening one. When I know I have nowhere to gamble the thought actually leaves my mind.
I actually cried when writting all of the above as I miss my old life before Epilepsy and gambling, but these things can't be changed. So I now have to concentrate on the positives, like been seizure free for over 3 years and the ability to drive again.
Automatiskt översatt: